Åldersnoja

I det längsta har jag envist kämpat emot men nu går det inte längre. Jag har fått så många bevis från omgivningen den sista tiden att jag måste böja mig för fakta - jag förfaller, jag åldras, jag står med en fot i graven. Och plötsligt måste jag tänka på vad som är passande för en medelålders kärring. Hemskt är vad det är!

Låt mig börja med upptäckten av rynkorna, och påsarna under ögonen. På tok för många för att vara 39. Nåja, 40 i december. Men ändå. Inte en enda skådespelare i min ålder har lika många.
– Äsch, du bara inbillar dig, svarar vännerna och ler. Du ser ut precis som vanligt.
Jaha. Vad är "som vanligt"? 25!?

Förra veckan träffade jag en väninna jag inte har sett på ett helt år. En ärlig sådan, visade det sig.
– Men guuuuud, vilka påsar du har fått under ögonen, ser nästan ut som ICA-kassar, tjöt hon innan hon ens sa hej, och fortsatte oförtrutet att vrida om dolken.
– Och, jisses, vad rynkig du har blivit! Har du inte lagt på dig en del också...du är lite bredare om baken än senast.
Sen log hon soligt och klappade mig på axeln.
– Jaja, det är sånt man får stå ut med i vår ålder - det går fort nu...
Herregud, människan är 16 år äldre än jag, nu verkade hon plötsligt ha fått för sig att vi var jämngamla.
Jag visste det - jag åldras i onormal hastighet!

Jag sprang hem, gjorde 50 situps och baddade ansiktet med liposomer för minst 400 kronor, men inte sjutton hjälpte det. Magen putade fortfarande och det var samma påsar och rynkor som upptog hela badrumsspegeln en kvart senare. Bluff och båg!
Är jag ensam om att irritera mig på att höljet nöts medan det inre aldrig tycks hinna ifatt? Är jag ensam om att desperat söka med blicken efter någon som är i samma ålder när jag går på disco, eller att ständigt påstå att jag är ett år äldre i hopp om att folk ska utbrista "Det hade jag aaaaaldrig trott!"?

Jag vill inte åldras mera nu. Inte så länge människor behandlar gamla så korkat, inte så länge Sverige är ett av de mest åldersfixerade länderna i världen.
– Äsch, bry sig inte om det fru Johansson. Internet är ingenting för äldre, det är alldeles för tekniskt, vrålade en kvinna på bussen - som jag antar var från hemtjänsten - i örat på en pigg liten dam i 80-års åldern. Hon hade nyfikna, glada ögon och hon ville till biblioteket för att prova på att surfa.
Hon såg ledsen ut när de steg av, fem hållplatser från bibblan.

Vill någon överhuvudtaget bli gammal om man får välja? Jag har aldrig förstått människor som prompt försöker övertyga omgivningen om att det är skönt att bli äldre. Vari ligger det sköna? Att få rabatt på bussen?
Vem föredrar rollator framför rollerblades, färdtjänst framför att sitta bakom ratten i en egen bil, om så bara i en folkvagn? Vem tycker det är roligare att bli vänd en gång i veckan (om man har tur), av utarbetad sjukvårdspersonal, framför en eldig älskare i 30-årsåldern? Eller att behöva be folk höja rösten varje gång de viskande berättar hemligheter för varandra, eftersom man hör så dåligt?

Häromdagen var jag i Stockholm och köpte nya skor. Platåskor med 11 centimeter klack och ett ganska stort spänne som fick mig att nostalgiskt minnas min punkperiod i tonåren. Urläckra!
Vi var minst fem damer i åldern 40+ som trängdes framför skohyllan och alla föredrog samma skor som jag. Ett sant bevis på min goda smak tyckte jag och slängde glatt upp 1 200 kronor till tjejen i kassan.
Det var härligt att spatsera Drottninggatan fram. Plötsligt var jag häftigare, smalare och fattigare. Precis som i yngre dagar.

Det var däremot inte lika kul att promenera genom stan där hemma. Tänk dig själv: I fotriktiga skor går man från ena änden till den andra på cirka tio minuter, men i en stad belagd med lika många kullerstenar som fördomar tar det något längre tid att ta sig fram i platåskor. Jag hann möta ett 50-tal personer som alla stirrade som om ögonen skulle hoppa ut.
– Tycker du att jag anstränger mig för att verka yngre, att jag liksom inte är naturlig, frågade jag min 20-åring samma kväll.
Han skrattade.
– Det spelar ingen roll hur gammal din kropp blir morsan, du kommer ändå aldrig att bli äldre än 20 mentalt.
– Men...kan man ha platåskor när man snart är 40 utan att verka patetisk? Alla stirrar ju.
– Äsch, strunta i det. Ta på dig det du trivs i. Var den du är och låt inte andras åsikter och fördomar styra.


Där kom det. Det slutgiltiga beviset på att pensionen nafsar mig i hälarna. Min son resonerar som en vuxen. För tre år sedan hade han nämligen skämts ihjäl om jag så bara hade sneglat på ett par platåskor i ett skyltfönster.
Jag börjar definitivt bli gammal!


TEXT: LEENA HOLM BODELSSON


©Tänk på att textmaterial och bilder är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är därför förbjuden.

Hem

Stäng fönster